Ibland kan en del konstnärers historia sammanfattas och beskrivas i olika perioder. Jag tror att alla har perioder då vi upplever livet på olika sätt och det vore ju konstigt om det inte syntes i en konstnärs arbeten...Långt innan jag visste vad konst var för något så älskade jag att teckna och måla, främst på dagis. Sedan var jag sträng mot min mamma och hon fick skriva långa berättelser som passade med mina bilder. Det var nog mitt sätt att försöka pussla ihop min inre och min yttre värld, när den klyftan är svår att hantera så är det så skönt att försöka förklara den inre världen med med yttre medel.
Jag tänkte bara berätta lite om de konstverken som jag upplevde som omvälvande och viktiga under min uppväxt. Alltså de verk som jag drogs till, och de är kanske inte alla vackra men det är just det som jag gillar att man förstår en känsla eller förstår något genom en bild.
Den här bilden av Theodor Kittelsen,
Pesta i trappen, 1896, fick mig att slänga boken genom rummet då jag såg den när jag var liten. Efter att jag hade sett den här bilden kikade jag alltid oroligt ned i trappan. Men jag sökte alltid upp den här bilden, och studerade den noga för att undersöka känslan den gav mig.
Lars Vilks, Nimis var ett av mina självklara favoritbesök när jag var liten och även större! Jag förstod nog inte att detta var konst första gången jag var där, men senare såg jag honom gå nere på stranden och plocka drivved och då förklarade mamma för mig att han bygger allt det här själv av drivved som kan komma varifrån som helst! Poesin i att bygga något så stort, för mig vackert och roligt utav något som hade en mystisk historia. Hela platsen var magisk tycket jag. Pappa ristade in våra namn i trät och så blev även vi en del av konstverket.
Min första konstnärskärlek, Louise Bourgeois (1911-2010)
Arch of Hysteria ellerHysterins båge, 1993 av Louise Bourgeois.
Efter många år utav letande och kanske inte så mycket inspiration visade mamma mig bilden på Maman, eller Spindel av Louise Bourgeois och då väcktes något. Hennes konstverk som på ytan ser ut som något hårt och kanske läskigt för en del var för Louise en bild av kärlek och omvårdnad. Spindel är ett konstverk som handlar om hennes mamma, om hur spindeln bär alla sina unga på sin egen kropp och skyddar dem med hennes eget liv. Den starka kvinnan och kvinnlighet genomsyrade för mig hela Louises konstnärskap. När hon dog grät jag faktiskt för hon var för mig den absolut viktigaste konstnären då jag behövde inspiration och styrka.
Damen med slöjan, 1768, Alexander Roslin, är en av Sveriges mest kända målningar. Många gillar den och beundrar tekniken. Jag ville bli tekniskt duktig på att måla och teckna, och då finns det många sidenveck att studera och skiftningar i färger i hud och material. Hans porträtt är ibland stela och säger inte mig så mycket direkt, men det var de tavlorna utan namn där damerna var okända (för det var inga okända herrar som fanns på porträtten) som fick mig intresserad utöver tekniken. Jag ville veta vilka de var, om de hade på sig sådana vackra och dyra kläder varför minns ingen deras namn, eller var de bara vackra ansikten som levde ett hårt liv annars. Att se dem i ögonen och bygga upp en historia om vilka de var fick dem att kännas mer levande än de andra rika och kända som var avporträtterade.
Francis Bacon självporträtt, 1972. Francis Bacons porträtt är helt fantastiska då de visar rörelse och inre kamp samtidigt som de blottar en sårbarhet. Hans sätt att porträttera personer, känslor och deras köttiga dödlighet på samma gång fick mig att bli helt tagen av hans konst, och försöka förstå vad det var i hans verk och teknik som upplevdes som så känsligt.
Ibland kan hans verk kännas så spontana och självsäkra, men så är inte fallet. Det fick jag se själv då jag såg hans tavlor som ibland hade en centimeter och mer tjocka lager av olja som korrigerats om och om igen.
Julia Margaret Cameron (1815- 1879) var en av Prerafaeliterna. Hennes fotografier som främst är porträtt är helt banbrytande då de inte är de stela porträtt som främst fanns under den här tiden. Jag slogs av hur känsliga och närvarande hennes porträtt var. Tiden som passerat var försvunnen, jag som alltid dragits mot det förgångna och mystiken som finns i en annan tid befann mig helt plötsligt där.
Och framtiden...vad kommer att inspirera mig då, eller vilka? Ingen aning, men jag hoppas att jag många gånger blir helt tagen av en bild eller målning och ser en glimt av en inre värld eller så känner jag igen bilden från min inre värld. I framtiden kommer mest sannolikt de bilderna att skapas av outsiders, alltså människor som inte har en gallerist utan människor som kanske lever utanför samhället och helt är upptagen av deras egna världar. Att få se in i sådana verk är otroligt, och det är något jag vill för min framtid. Jobba med de som har funktionsnedsättningar eller neuropsykiatriska diagnoser som gillar att skapa och att få ta del av deras bildvärldar.
De här bilderna är skapade av Henry Darger (1892- 1973), och de tillhör olika manuskript och berättelser som man fann efter hans död. Han var en ensam man som aldrig delade med sig av sina bilder tills efter hans död då man fann de tre manuskripten. Hans verk kallas outsider art. Hans inre värld är så levande och det finns säkert många dolda skatter där ute. Det förgångna, det okända och det objektivt osynliga är något som inspirerar mig mest!
No comments:
Post a Comment